I månljusets strålkastare

1. (samtal med vänner på spårvagn)

Konversationen tappar andan när jag stryps av plötslig rädsla. Känner mig taskigt överrumplad och snubblar av spårvagnen efter ett hastigt och hjärtligt men tomt farväl. Känner mig upprörd över detta övverrumplande.

"Sometimes what keeps us apart is that fear locked up in our hearts."

2. (har just klivit av spårvagnen och skådar ut över världen väntandes på bussen)

Jag såg från mig själv. Började med mig
och zoomade ut tills jag såg hela världen
framför mig.

Allting blev så skrämmande stort
och jag drunknade i världens
komplexitet.

Ibland känns världen too much

3. (målad för mig)

Jag skådar kvällshimlen.
Likväl så stort men vilken underbar skönhet att förundras i.
Jag känner mig liten men inte längre dränkt.

Jag ser månen och mitt hjärta gråter
i förundran över att den lyser på just mig.

(nu kommer bussen)

Jag lånar himlens perspektiv och vänder mig mot människorna.
De är inte längre skrämmande men så vackra.
Var och en så värdefull.

(jag kliver på bussen och åker hem)

Open my windows wide

Himlen nu

1. En ny dag
Vacker vit snö täcker världen utanför fönstret.
Nu har jag slagit min sista snooze.
Jag stiger upp. Dagen väntar på mig.
Jag väntar på Dagen

2. Snön smälter
"Allt är som vanligt."
Pojkarna bråkar.
De är alldeles för unga för att vara så dumma.
De slåss och hatar. Jag klappar på huvudet och undrar.
Försöker smälta hjärtan av sten.
De slåss

3. Vi ser på film
Jorden är full av skräp.
Skräpet paketeras prydligt i boxar.
Den ensamma plantan som spirar föraktas och ses som avfall.
Den hör inte dit

En pojke flyttar inte på sig för andras skull.
En flicka äger hela världen [i hennes värld]
Så är det. De som ifrågasätter är dumma i huvudet.
Filmen är tråkig men söt

En flicka rycker upp dörren till salen vi sitter i.
Jag känner mig knuffad åt sidan.
Jag känner. Ska det vara såhär?
Hon skriker. Jag blir arg och skriker tillbaka.
(hon öppnar dörren igen)
Filmen tar inte slut

4. På väg hem
Jag känner mig som predikaren idag.
Alla är alltid på väg någonstans.
Jag tänker att för många är inte ens hemma ett hem.
Bilarna kör. Spårvagnarna transporterar människor.
Jag är också där i spårvagnen.
Alla pratar i sina mobiltelefoner. Jag också.
Vi är någon annanstans.
Vi är alltid på väg någonstans

Jag ser en man. Ser vakum där inuti.
Han ser död ut men han sover bara.
Jag glimtar kärlek långt där inne.
Jag ser honom leka med sina barn
och älska sin fru. Han ler (i mitt huvud)
Han skulle kunna förändra världen men det vet han inte om.
Han tror att han har sett sina bästa dagar.
Han ser död ut men han sover bara


5. Väntan på bussen
Jag känner mig som predikaren idag. (Fast med hopp i hopplösheten)
Snön har blivit slask. Jag vänder människorna ryggen.
Nu kommer bussen. Dags att knö. Fast jag vill släppa andra före.
En ung kille insisterar på att släppa mig före. Det känns bra.
Jag känner. Det är såhär det ska vara.
Han skulle kunna förändra världen men det vet han inte om

Somliga säger att de är på väg till himlen.
Jag säger jag vill leva himlen nu